2009-01-04

Tillbaks i Thailand och på Ko Lanta den 9-e december 2008. Rahim mötte upp på flygplatsen. Han hade redan vistats i området i två månader för att dela ut hjälpverksamhet till fattiga och handikappade i området.

En pigg gammal dam med enkla förhållanden.

Utvecklingen fortsätter i rask takt på Ko Lanta, men många klagar över att turisterna uteblivit i år. Förra årets anses av många vara ett rekordår av besökare på ön. Den finansiella krisen världen över har avgörande betydelse men säkert också ockupationen och avstängningen av Bangkoks flygplats i slutet av november och fram till den 6-e december. Detta hindrar inte att exploateringen fortsätter i snabb takt över hela Ko Lanta. Det är framförallt på den västra sidan av ön utefter de långa vita stränderna som det byggs lägenheter och hus för västerlänningar och nya bungalow och hotell komplex växer upp. Men även bergen har blivit populära ställen för västerlänningar att bygga exklusiva bostäder till en mycket billigare penning än i väst. Att skövla skog på bergen har på sina ställen medfört stora problem under regnperioden på de låglänta ställena. Områden som varit oframkomliga under regnperioden p.g.a. översvämning där både bilar och motorcyklar dränkts. Även hus har spolats bort på ön.

På den östra sidan råder fortfarande ett lugnare tempo och gästfriheten är stor när vi besöker de lokala muslimska familjerna i deras enkla hem.

Hos havsnomaderna i Sanga-U har fortfarande varken vatten, avlopp eller elektricitet anslutits till deras bostäder som byggdes upp till dem i samband med tsunami katastrofen för fyra år sedan. Ingen sponsor vill ta på sig denna kostnad. Detta har medfört att många av husen fortfarande står tomma. Det är besvärligt att leva långt från naturliga vattendrag och att bära vatten utefter bergssluttningen till de nya bostäderna som byggts en bit från kusten och deras ursprungliga plats.
För närvarande protesterar havsnomaderna över att kristna samfund önskar bygga en kyrka i deras by. De berättar att missionärer försöker konvertera Urak Lawoi mot nya båtar, båtmotorer och även bostad. Detta har splittrat många familjer. Att konvertera innebär att de inte längre kan vara med i gemenskapen och fira sina ceremonier med övriga familjemedlemmar. Mawee säger: - Vi vill ha kvar vår kultur! Han fortsätter berätta att livet och ceremonierna inte är desamma som sedan medicinmannen Ta Maw Sicken lämnat dem för att gå vidare till nästa liv. De är också bekymrade över landrättigheter där deras nya bostäder byggts upp.

För övrigt har jag tillsammans med Rahim delat ut Zakah på Lanta Yai och Lanta Noi.

Vi har farit runt på min rosa motorcykel och delat ut hjälpverksamhet. Rahim är fantastisk på att finna fattiga och handikappade människor i området. Många människor är mycket gamla.

Rahim på uppdrag.

Den äldsta som vi besökt är 100 år och en gammal tant på 97 år var fortfarande så pigg att hon satt på sin veranda och lagade mat. En fullt vital pigg tant med klar blick.

100-åriga kvinnan på Ko Lanta.

Vi finner många handikappade människor. Framförallt barn. Många är förlamade i ben och kan inte tala.

Många blinda människor träffar vi på.

En av de blinda kvinnor som vi mött.

På Lanta Noi hittade Rahim en kvinna i 30-årsåldern med fyra barn som var blind. Hennes äldsta dotter i 12-årsåldern fungerar som hennes högra hand. Dottern höll på att riva kokos nötter när vi anlände. Vi stod utanför den lilla bambu hyddan och samtalade med kvinnan och barnen och när Rahim och jag skulle ge oss iväg fick vi höra ett barnaskrik inne från bostaden. Vi undrade förstås var det kom ifrån och det visade sig att kvinnan hade en ytterligare ett litet barn. En liten nyfödd baby… men var pappan var fick vi aldrig riktigt klart för oss. Kvinnan hade fått problem med ögonen i 16-årsåldern och sedan blivit blind.

I ett annat hus fann vi ett dövstumt yngre par med två små välskapta barn. Men barnen förblev tysta även när vi försökte samtala med dem. De verkade förvånade över vårt besök utifrån.

En karismatisk kvinna på Lanta Noi.

Nyår har jag firat hos Rahims brorsdotter i Kuala Lumpor, Malaysia. Rahim har åkt till Singapore. Nya regler har börjat gälla i Thailand beträffande Visum. Senaste gången som Rahim åkte för att stämpla sitt pass (för att förlänga uppehållstillstånd i Thailand måste resor ske till annat land med jämna mellanrum) fick han endast 15 dagars förlängt uppehållstillstånd i Thailand. Att endast ge turister 15 dagars uppehåll är en ny regel som börjat gälla fr.o.m. december 2008. Detta innebar att Rahim var tvungen att lämna landet senast 29 december. Vi bestämde oss därför att lämna Thailand för oviss tid framöver p.g.a. dessa kostsamma visumresor till Thailändska ambassader utanför landet.

Jag har planer på vad jag ska göra i stället. Eftersom jag är på resande fot kommer det inte att bli kontinuerlig uppdatering på blogg.